Sakta men säkert går det framåt

Jag blev klar med uppackningen av alla kartonger i vardagsrummet igår. Och fick undan allt löst som låg överallt.
Jag fick även upp lite tavlor i hallen också.
Det börjar kännas lite mer som ett hem nu faktiskt, och det är väldigt skönt! Då kanske ångesten släpper lite!

Idag ska jag ta tag i sovrummet och när jag är klar med det så är jag färdig med all uppackning! Då är det bara finputsningen kvar. Tavlor och sånt.
Men det är klart; jag har ju en hel del kartonger kvar hos Robin också… Jag vette fasen hur jag ska få plats med det egentligen… Men det löser sig väl!

På tal om ångesten…
Igår var jag på vårdcentralen och träffade en läkare. Jag bokade tiden för örat som jag hade lock i, och inte hörde nåt i, men det hade släppt. I alla fall det värsta.
Men läkaren tog en titt och sa att jag hade börjat bli röd igen, så jag misstänker att det är på väg att bli en inflammation igen!
Jag förstår inte varför!! Men det är tur att jag hade kvar av oljan som jag fick förra gången.
Men angående ångesten så tog jag upp det med läkaren, och han frågade vad jag tror att det beror på.
Ja, det kan ju bero på att jag har lämnat allt bakom mig, familj, vänner och barn och allt annat som är familjärt och flyttat till nånting helt okänt.
Sen har jag ju börjat med en ny medicin som jag misstänker kan ge bieffekter av depression.
För att inte tala om att jag är både fysiskt och mentalt utbränd av allt som hänt den senaste tiden…
Han höll med om att det kanske varit lite mycket för mig, så han skulle skicka en remiss till någon jag kan prata med. Jag tror att jag behöver det.
Jag grejar inte att styra upp mitt mående själv, jag behöver hjälp med det.

Angående campingfunderingarna jag hade igår så blev det inte av.
Det började åska och blixtra igår kväll, precis som väderappen sagt att det skulle göra, så jag stannade hemma och tittade på tv istället.
Får se när jag kommer komma till skott med den saken.