En avhandling

Jag började på min tidslinje igår, och som jag trodde så blev det en hel avhandling!
Jag vet inte om jag gör rätt eller fel, men jag har skrivit ner fulla historier runt alla händelser så det får lite förklaringar.
Det tog större delen av dagen. Och när jag själv ser allt nedskrivet så förstår jag själv varför jag är utsliten och gråhårig! Och jag förstår själv varför jag är så rastlös och har problem med att ens tycka om mig själv. Om man fått höra hela livet att man är dum i huvudet och värdelös så blir man ju dum i huvudet och värdelös…
Samtidigt som jag själv känner att jag är stark som faktiskt har överlevt allt skit! Och jag förstår lite bättre själv varför jag har för vana att förstöra bra saker för mig själv, för nånstans så tror jag att jag inte förtjänar de bra sakerna. Och jag vet nog inte hur man faktiskt mår bra. Och varför hela jag är en enda stor konflikt!
Och jag tror inte ens att jag fått ner allt än! Som idag så kom jag ju på ytterligare en sak, och det kan nog komma mer!
Jag kom inte ens i kläderna igår. Satt i pj’s hela dan. När jag kände att jag skrivit klart, då var klockan 7 på kvällen och det kändes onödigt att få på mig kläder. Det var ju snart dags att gå och lägga sig igen.

Men fördelen med att jag bara varit hemma nu i några dagar och tagit det lugnt har resulterat i att jag inte har vaknat med halsont. Det är ett bra tecken!

Idag blåser det som bara den ute. Jag tror att det blir en till dag inomhus. Jag kanske rent av kan få nånting nyttigt gjort. Som att packa upp saker som jag fick med mig från Robin när jag var i Stockholm sist. Eller i alla fall rensa upp på vardagsrummet som är fullt av verktyg fortfarande sen Anders var här och hjälpte mig med hyllor och tvn.