Får se vad som händer nu.

Jag hade ett samtal med en samordnare igår. Vi gick igenom lite olika saker på vad jag kan göra för att träffa lite nya människor här på ön.
Eftersom jag inte är den typen som går ut och bara sägen ”hej, ska vi bli vänner?” till en vilt främmande människa!
Men i alla fall.
Hon hade två förslag till mig.
Det ena var att jag skulle gå med i en grupp som är varannan vecka på vårdcentralen, men som inte har något som helst med hälsa att göra, det bara ligger i samma hus.
Det är nåt som handlar om att man ska tolka texter… Typ. Kanske inte superintressant, men det kan ge sällskap i alla fall.
Den andra saken är jag lite mer orolig över!
Det är nåt som heter ”jobbvägen” Eller nåt sånt.
Det är för människor som har väldigt lång väg till att kunna återgå till arbete!
Jag vet inte riktigt vad det handlar om, men hon tyckte att jag skulle dit på ett informationsmöte i alla fall för att se om det var nåt för mig.
Men anmäler man sig så är det obligatoriskt. Då måste man gå dit! Och det är något som pågår under ett års tid.
Det jag är orolig över när det gäller den biten, det är ju att jag ska bli sämre i min ME, att jag ska få mer PEM och att de inte går över!
Jag frågade henne om de var kunniga i just ME och PEM, men det var de inte.
Som jag sa då; jag hoppas att de inte är av den åsikten att man ska ”pusha” sig fast kropp och knopp säger nej, för det är rena katastrofen för en människa med ME.
Men tydligen är de inte såna utan de ska vara såna som verkligen lyssnar på vad man säger. Så om jag tar med mig information om vad det innebär med ME och PEM så kanske de faktiskt läser igenom det.
För även om jag har måttlig ME och kan ta mig utanför dörren mellan varven så är jag verkligen LIVRÄDD för att bli permanent sämre!
Jag frågade henne om hon tyckte att jag skulle lägga ner att försöka överklaga Försäkringskassans beslut, men det fick jag göra som jag ville med.
När jag frågade om det inte blev lite dubbeltydligt och kanske svårare att få igenom ett överklagande så sa hon att det kanske är tvärt om. Om jag verkligen har försökt att komma tillbaka till arbete men att det inte funkar för mig, då har jag ju ytterligare ett bevis på att jag inte klarar av att jobba!
Och rent krasst; jag tror att arbete- och försörjning kommer börja knorra snart i alla fall eftersom jag fick ett avslag igen från FK.
Så det kanske är lika bra att försöka med det här!
Men vid MINSTA TECKEN på att jag mår sämre så kommer jag verkligen tala om det och inte försöka vara ”duktig” och kämpa ändå!

Så ja, det var väl det!