Det blev inte gjort

Jag började med sovrummet igår, men så helt plötsligt rann energin ur mig, och jag pallade bara inte.
Jag tänkte för mig själv att det finns flera dagar att göra det på. Kartongerna kommer liksom inte springa iväg från mig!
Jag tror faktiskt att de kommer få stå idag också. Jag behöver en paus helt enkelt. Samtidigt som jag vet att när jag packat upp de sista 2 kartongerna så är jag ju färdig sen. Jag behöver inte bry mig mer på ett tag!

Men den där jäkla stresskänslan jag har börjar göra mig irriterad! Nu har jag börjat fundera på om jag inte ska flytta till Visby i alla fall! Då är jag ju närmare alla nödvändiga butiker och inte behöver fundera så mycket på bensinkostnader och sånt.
Och jag kommer helt klart närmare båten till Stockholm också! (Jag ville skriva hem till Stockholm, men det är ju inte hem längre… )
Men så kommer verkligheten ikapp mig; hur skulle jag kunna flytta? Helt själv? Jag kan fortfarande inte bära soffan själv! 🙁 Och jag är inte ens klar här som det är!
JEEEZZ, vad ÄR det för FEL på mig??? VARFÖR kan jag inte bara slå mig till ro??? Jag ville ju bort från Stockholm! Och jag ville ju till Gotland! Jag blir GALEN på mig själv!

Jag sprang in i grannen igår och passade på att fråga henne om jag hörs, och jo då. Hon hör att jag lyssnar på musik… Vilket jag gör varje dag, bara för att jag inte klarar av tystheten just nu. Jag har ganska hög volym på, bara för att få upp lite energi så jag orkar ta tag i det som måste göras, men det är trist att hon hör vilken låt jag lyssnar på också… Det är inte så att jag spelar på sjukt hög volym, mer normal städvolym…
Men hon sa också att hon inte störs av det, så länge det är tyst efter 22, och jag är ju av samma åsikt så det är ju bra.
Men det är jobbigt att det är så pass lyhört… Jag hör ju henne när hon går över golvet där uppe…

Oh well, vad vore väl en bal på slottet?